Wädurhorn (Vedderhorn), Sölferarm

[dn03022]

Poul (Poffuel) Jonssen Vedderhorn til Hverrestad [Varsta i Gilberga sogn, Södermanland] er sigillvitne i et dokument som ble skrevet på Jens Bjelkes adelige
setegården Elingård i Onsøy 31.5 1628. Han ble kalt ærlig og velbyrdig mann, en tiltale som forteller av han var adelig. Han førte et våpensegl, i skjoldet en arm
som holder et sverd omgitt av to værhorn, over (på) skjoldet (det det ikke er noen hjelm), to værhorn som holder et oppreist sverd.
http://www.vigerust.net/adel/vedderhorn.html

[gj00097]

Det bör röra sig om Påvel Jonsson Wädurhorn, adlad Sölfverarm, till Varsta och Lista, å vilken sistnämnda egendom han dock erhöll livstidsfrihet först några månader före sin död 1637-06-28 (den hade förut efter faderns död innehafts av dennes måg Tuve Hökeflycht enligt änkedrottning Maria Eleonoras brev 1634-12-12). Löjtnant vid Upplands ryttare (livregementet till häst) 1628. Ryttmästare därst. 1630. Sökte introduktion på riddarhuset 1634 på grund av faderns mandatsfrälsebrev, men fick avslag. Adlad s. å. 12/8, »eftersom sådant skulle vara honom lovat av konung Gustaf II Adolf» (introd. 1635 under nr 205, vilket nummer sedan ändrats till 232). Major 1635. Överstelöjtnant 1637. Stupade barnlös s. å. 26/10 i en mindre, men skarp strid vid Loitz (nordost om Demmin) och slöt således själv sin adliga ätt. Han deltog i kriget i Preussen 1628–1629, utgick 1631 med sitt kompani till Tyskland, där han förde det i slagen vid Lech, Lützen, Oldendorf m. fl. strider. Hemkom 1635, men gick åter ut med sitt kompani 1637. Gift 1629-06-18 på Varsta (morgongåvobrev s. å. 19/6) med Brita Rosenstråle i hennes 1:a gifte (gift 2: 1647 med majoren Magnus Drake af Hagelsrum, nr 90, i hans 2:a gifte, född 1616, död 1693), född 1601-05-12, död 1656-10-00 på Graby i Sunds socken, Östergötlands län, dotter av ryttmästaren Börje Jönsson Rosenstråle, nr 37, och Märta Stålarm, nr 32.

Mer om hans adelskap i artikeln "Karl IX:s sköldeknektar - Ett sent försök till återupplivande av rusttjänsten" av Lars Wikström, SoH 2001, 2-3.
Vänligen,
Olle Elm